hur i helvete ska jag göra...

kan inte göra nått nu..

jo men vet inte hur, när vad, var............

satan helvete.

får panik....

nu är barnen länmade i skolan.

och jag e helt själv..

va skönt..

har ingen press på mig..

sitter och lyssna på låta som egentligen inte är bra.

bara deppiga låtar.

men det behövs.

men det e inte bra för min själ..

inte för mig själv.

men känner behövet av det..

i natt drömde jag om honom igen.

drömde att vi gick hand i hand och alla som har haft i mot oss och som har sagt till mig att glömma honom.

log och skrattade och sa grattis..

vi hade hittat varandra igen..

vi va jätte lyckliga.

jag såg mig själv utanför min kropp.

jag såg mig  själv och han gick hand i hand mot mig..

jag såg såå lycklig ut.

såg stolt ut på något vis.

gick rak i ryggen med ett brett leende på läpparna.

nu lyssnar jag på en låt som e hans..

bara hans..

vet att han älskar denna låten.

klumpen växer sig större och större och tårarna bildas.

och dom rinner ner, tårarna.

denna låten både älskar jag och hatar.

måste plåga mig själv med den.

det känns som om jag kommer närmare honom när jag lyssnar på denna.

känns som om jag sitter jämte han i hans soffa och bara tittar på honom när han sitter och njuter till denna låten.

kan känna hans närvaro på nått vis.

om jag blundra så kan jag känna hur han sakta tar min hand.

hur han rör min kropp.

så som bara han kunde göra.

känner hans lukt.

hör hans andetag.

åhhh gud va jag saknar honom.

jag blir så arg på alla andra när dom säger något ont om honom för jag vet hur dan han e..

det va inte han den kvällen.

det sårar mig nått så fruktansvärt när dom säger alla dom negativa saker om honom.

jag känner honom.

jag vet att han e inte sån egentligen.

jag vet ju de...

va fan jonna..

ta dig i kragen.

varför gjorde du så....???????

varför släppte du honom...

du har förlorat honom!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!.

för alltid..!!!!!!!!!!!!!!

hur jävla trög får man vara..

hur fan kunde jag ge upp honom.

hur fan kunde jag.

jag har sårat mig själv genom att göra så....

finns saker jag ångra i mitt liv och den största grejen det är denna..

att inte ha honom kvar.

att inte kunna få känna hans närvaro på riktigt.

inte få känna hur hans hud kommer närmare min.

inte höra hans hjärtslag.

höra hans andetag.

höra hans röst när han ropar på mig..

när han ropar gumman skruttan snuttan ja alla dom här  ur gulliga namnen han nu kallade mig.

även om vissa orden retade mitt till döds.

som skrutt.. låter ju ruttet. kan inte låta bli att le när jag tänker på de..

kan inte höra dom mer.

joo långt inne i mina sinnen.

men inte på riktigt.

inte i verkligheten

jag hade velat lyssna på denna låten och i bakrunden hör jag någon som säger mitt namn.

skrutt hade gått sååå bra där.

för då hade jag vetat att det är han..

tyst i mitt öra och där står han..

bakom mig och jag ger honom den största hårdaste kramen jag bara kan...

låta mig gråta.

 låta mig får känna han igen

känna hans kropp e mot min..

känna hans doft..

bara lukta på honom

och bara slappna av och veta att han verkligen är där...

bara få hålla om honom..

får höra hur han andas.

höra hans hjärtslag.

usch hade velat veta att han inte hatar mig.

att han inte vill mig illa..

hade velat höra han säga..

jag älskar dig jonna..

du e mitt allt.

som han brukar säga.

hade velat höra det...

jag vet att jag har svikit honom me..

jag vet det så väl..

jag har lovat honom saker..

och särskilt en sak.

och det bröt jag igen..

ångrar det beslutet.

ångrar att jag gjorde så

önskar att jag kunde få säga förlåt till honom...

förlåt förlåt förlåt förlåt..

skulle kunna ställa mig och skrika det rakt ut nu..

känner att jag behöver skrika.

paniken kommer..

måste försöka lugna ner mig själv..

han hjälpte mig mer det innan.

nu har jag ingen där som hjälper mig..

men vill bara skrika allt va jag orkar och kan.

skrika hans namn högt och säga förlåt och hoppas att han hör mina ord..

önskar..

vill....

hoppas....

hade velat leva i en film..

ni vet när man ser tjejen står där me vinden i håret.

med musiken i bakrunden och gråter.

och man vet så väl när man ser den att snart kommer det..

killen kommer bakom henne och säger hennes namn.

dom springer mot varandra och kramas.

släpper inte kramas och kysser varandra.

tårarna rinner på dom

och dom säger hela tiden att dom älskar varandra och att dom har saknat varandra.

och att dom kan inte leva utan varandra..

och dom lever lyckliga i alla sina dagar!!!!

så skulle jag vilja uppleva det.

Jag har så många frågor.

varför kan jag inte få svar.

hur vet man att man hör i hop me någon.

hur vet man att det e menat att det ska vara just dom två.

kan man veta det.

eller är det bara en önskan från en själv..

hur vet man att allt som ens partner säger är sant.

hur vet man allt någon säger är sant..?

hur kan man veta att det e just han och bara han som jag vill ha som min resten av livet.

man vet ju aldrig om det kommer hålla..

man kan ha känslan-

men hur vet man..??

 

 

 

 

två låtar jag vet att han älskar.

den låten jag lyssnade på när jag skrev detta

 lynyrd skynyrd free bird

och den andra

goodbye my lover.. james blunt

tomheten.

tystnaden.

saknaden.

allt skrämmer mig..

alla känslor jag känner skrämmer mig.

hur ska det sluta.

hur ska allt gå.

vet inte hur jag ska överleva detta.

vet inte va han gör?

eller hur han mår?

är han okej?

har det hänt han något

gör han något som kommer såra ännu mer när jag får reda på det?

är oroligt.

fast jag egentligen inte ska.

men kan inte hjälpa det.

känns som om det fortfarande e han och jag.

är orolig att han e "otrogen" mot mig.

hur kan det kännas så?

får det kännas så???

jo för att mina känslor har inte svalnat.

min saknad finns fortfarande.

har varit tvungen att hålla alla mina känslor inne idag.

har inte varit själv så har inte kunnat gråta när jag har känt den här förtvivlan.

när jag känner hur paniken växer och växer för varje sekund.

när jag känner hur saknaden byggs upp hela tiden.

mer och mer och mer och mer...

det dalar aldrig utan byggs bara upp..

men i morgon så ska jag åka i väg igen..

till klippan.

och gråta skriva och skrika..

så jag får ut lite igen..

finns ingen som hör mig skrika där.

finns ingen som hör mig ropa hans namn med darr och förtvivlan i rösten

finns ingen där som ser när tårarna rullar ner för mina kinder.

finns ingen där som dömmer mig.

utan jag kan vara..

vara där tillsammans med vinden, fåglarna ljudet från träden,

och den totala tystnaden..

det finns så många varför i mitt huvud hela tiden.

så många varför som jag inte får svar på...

som jag inte kan förstå..

varför varför varför....

och så många hur?????

hur ska allt sluta.??

nån som kan säga mig det??

vill ställa mig upp och skrika.

men går inte.. känner alla känslorna börja komma nu.

men det e tabu och visa..

var är han.??

varför hör han inte mina skrik.?

varför känner han inte hur jag känner.?

jag vill att han gör.

men det gör han inte...

jag vill att han hör paniken i min röst när jag står längst fram på klippan och ropar hans namn.

vill att vinden för min röst till honom.

så att han hör mina rop..

gång på gång på gång.

som ett eko.

funkar det????

kan det hända??

nej det e klart det inte kan..

bara en önskan..

vet inte hur mycket jag ska önska.

för destå mer jag önskar och det inte "händer" eller va man ska säga.

destå mer sårad blir jag..

destå mer jag undrar destå mer ledsen blir jag..

kanske bara ska försöka stänga av som alla säger att jag ska göra..

klara jag det??

hmmm tror inte det.

men kanske ska försöka..

allt detta och alla dessa frågor tär på mig.

allt som handlar om honom

och alla tankar på honom.

det tär på mig..

det gör så att jag går sönder ännu mer..

tappar mig själv ännu mer ner i det mörka träsket.

hör nästan hur det knakar i mitt hjärta varje gång jag tänker på honom.

för varje hjärtslag jag har så låter det inte boom.

det låter krasch. för mitt hjärta slår för honom

och han finns inte här.

inte här hos mig.

men han finns hela tiden i mina tankar,

vad jag än gör.

om jag är vaken

om jag sover,

ja vad som helst så finns han där.

i mina tankar

i mina sinnen

har sådana beslutsångerst..

hur ska jag göra..???

skulle vilja ha svar på alla mina frågor..

saknar honom så

älskar honom till döden..

han e mitt hjärta.

är han mitt öde här i livet..

ska det vara han och jag eller va handlade detta om...

åhh skulle vilja veta allt..........

fan..

jag vill så mycket.

  varför hör han inte mig??

när jag gång på gång skriker hans namn.

varför känner han inte mig när jag tänkre på honom..

mitt hjärta var e du???

vad ska jag göra???

vill inte längre.

klarar inte trycket.

vill bara brista.

går inte..

varför???!!!!

varför gjorde jag så...

allt är hopplöst..

fan fan fan fan fan FAN FAN FAN FAN...

vill skrika så högt..

vill känna honom i mina armar.

känna hans andetag.

se han in i hans ögon.

känna hans närhet.

krama honom hårt och gråta.

och säga till honom allt jag känner..

han finns alltid i mina tankar.

önskar att jag gjorde så mycket mer..

önskar att jag sa så mycket mer.

önskar önskar.

känner mig så fruktansvärt ensam.

hoppas jag gör innerligt.

men e de lönt..

vill och önskar men det hjälper inte..

jag skriker ut hans namn..

varför kan han inte höra mig..

hur långt borta han än är.. varför kan han inte höra.

känna..

känna min förtvivlan... min panik... min längtan....

längtan efter honom..

åhhh om jag bara fick se honom..

höra honom.

röra honom..

  

tårarna rinner ner på min kind.

mitt hjärta blöder..

skriker ut hans namn...

OM HAN BARA KUNDE LYSSNA OCH HÖRA MITT ROP

ucsh.

är trött idag. va inte hemma förran 2 i natt.

sen innan jag kunde somna..

ja kl va nog närmare 3 innan dess..

när jag körde bilden igår så kom en av mr x favvo låtar på radion.

klumpen kom direkt i halsen.

försökte låta bli att gråta.

gick inte så bra.

tänkte på hur rolig vi hade på semestern just till den låten.

hur underbart vi hade det då..

hur lyckliga vi va.

ja jag hade velat spola tillbax tiden.

vill ha det tillbax.

det lyckliga.

det gör så ont när jag tänker på allt..

finns han där ute??

va gör han?

är han hemma där jag oxå skulle vilja vara?

där jag kände mig hemma??

eller är han ute och träffar andra?

träffar henne, hon den där?

eller dom andra tjejerna??

tänker han på oss?

de som har hänt?

va har han för planer på livet , framtiden?

ångar han nåonting?

älskar han mig ännu eller känner han bara hat??

saknar han mig?

massa frågor som jag skulle vilja ha svar på..

men kan inte!!!!!

mitt hjärta bankar fortfarande för honom.

han me stort h

MIN MR X.

livet känns trist och grått. precis som det ser ut ute..

löven faller mer och mer och ett mörker sänker sig över oss.

så känns det i min själ.

trist,  grått och mörkare blir det.

allt känns hopplöst.

alla säger att det e normalt att må så här.

men jag tror inte på dom..

detta känns förjävligt..

har aldrig mått så dåligt i hela mitt liv..

suck.

tur att barnen finns..

dom hjälper mig.

och idag e en sådan dag där jag inte kan åka till min klippa..

barnen e hemma och e sjuka.

och då kan jag inte åka dit.

jo det hade jga väl kunnat men får ändå inte ut det jag e ute efter.

att få släppa allt inom mig och bara skrika.

skrika hans nanm och hoppas att han hör och känner mig...

att han känner allt jag känner och hör paniken i min röst.

tror inte att han egentligen e den mannen jag såg den kvällen..

den kvällen allt hände..

tror inte han e sådan,

men om inte så varför gjorde han så??

mhm en fråga till...

finns miljoner frågor.

är så rädd för hur allt ska gå.

hur allt ska bli.

ska man tro på ödet?

ska man tro på andra.

second chance finns det sådana?

är vi värda de?

klarar jag de?

usch önskar att jag hade ett facit på hur mitt liv ska se ut och hur det kommer bli..

hade velat veta att allt kommer bli bra.

att allt kommer gå mot ljusare tider.

jag sörjer.

sörjer min älskade, min skatt, min "skrutt" min andra halva, mitt halva liv,

man måste få sörja.

även om folk runt om tycker att det e sååååå fel.

men han betyder så fruktansvärt mycket för mig..

och allt gör så jävla ont..

älskar honom fortfarande.

MR X

hemma igen efter besöket hos vcl.

bytte förband mm.

så nu ska jag snart åka till mitt ställe igen.

ska bli skönt.

men får ta på sig ordentligt me kläder idag.

är ju lite kallt ute..

och det blåser ju lite där på klippan.. :(

usch vet inte va jag ska göra mitt hjärta ropar efter honom.

det ropar kom kom kom ta mig håll mig hårt och släpp inte taget.

lämna mig aldrig..

vart du är är så kom till mig.,.

men kan ju inte säga så..

det går ju inte.

hur gärna jag än vill träffa honom så går det ju inte.. :(

det tar sönder mig.

det river mig i tusen bitar.

känner mig totalt splittrad

jag har skrivit det innan och jag skriver det igen.

jag hade kunnat ge va som helst för en sista kram

en sista beröring.

en sista kyss.

allt tog slut så hastigt..

drömmer jag fortfarande eller är det sant.

det ifrågasätter jag mig varje sekund om dagen.

på morgonen när jag vaknar så e jag besviken på att han inte är där...

att han inte ligger jämte mig och sover.

 de mitt fel de..

det va jag som åkte.

jag vet.

men jag blev otroligt rädd och visste inte va jag skulle göra.

men han e borta

mitt hjärta, halva mitt liv,

min önskan att allt kommer att bli bra känns som om att den inte kommer att gå i uppfyllelse.

känns som om jag önskar förjäves.

finns det något hopp.??

finns det någon lycka längre fram.??

känns inte så.

känns som om jag är i en stor ända grop som jag inte hittar ut i från.. går i min grop och ropar men får inget svar.

inte från den jag vill.....

jag skulle kunna ställa mig och skrika och hoppas att han känner min förtvivlan

min oro min ångerst mina känslor. ja allt jag bär inom mig.

hade önskat att han kunde se hur dåligt jag mår och inte bara tro att jag inte har några känslor.

att jag inte bryr mig.

för det gör jag verkligen.

jag har sagt denna meningen till honom så många gånger innan och menar varje ord av det..

jag har ALDRIG och jag menar ALDRIG älskar någon så här förut..

har aldrig upplevt dessa känslor

denna lyckan vi hade.

jag är så totalt förälskad i honom.

önskar jag hade sagt det till honom mer än va jag gjorde

önska att jag hade kunnat förklara allt för honom..

och att han hade fått förklara sig och det han gjorde..

har ångerts för allt som hänt.

mist honom????

miste barnet!!!!

fy fan att man ska må så här.....

hatar det.

vill inte mer.

orkar inte mer.

men.......

kan det bli bättre???

blir det ljusare längre fram????

tveksamt.

hoppas!

men tveksamt..

känns som om jag har förlorat en värdefull skatt.

mina barn e en skatt.

men en del av den underbara skatten saknas.

den försvann..

känns som att jag skriver och skriver men det hjälper inte.

det lättar inte någonting.

allt känns lika förjävligt.

usch känner förtvivlan och paniken kommer sakta krypande nu..

vill skrika allt va jag kan.......

MR X....... VA E DU.

vill inte mista honom......

vill inte mista allt de vi hade..

vi hade det bra..

inte perfekt men bra.

så där ja där kom de.

nu brast ja..

tårarna rinner längs mina kinder.

och det beror bara på en sak...

SAKNAR HONOM....

men får inte gråta här..

får vänta till jag kommer till klippan.

där jag får vara ledsen förtvivlad..

där jag får känna ångerst utan att någon dömmer

eller tycker.

eller säger..

där jag får släppa mina spärrar och låta tårarna flöda fram..

usch mitt hjärta brister...

okej nu sitter man här igen.

barnen e i skolan och nu börja tankarna rulla och vandra..

ska vänta till det blir lite varmare ute sen köra till favvo stället igen.

har fått de som ett uppdrag.

ska köra i väg till något ställe varje dag där jag tycker och  trivs att vara och bara sitta sj.

ingen annan me.

helt utan andra störande moment och bara vara.

tänka, gråta, skrika, skriva ja va fan som helst..

tur att det finns sådana ställen runt om här hemma..

får väl vänta till middagstid iaf och då hoppas att det inte ösregnar.

jag satt där i över en timme igår..

det va faktiskt jätte skönt.

tittade på ut på världen..

eller den jag såg där i från.

ser inte så långt med det räcker att se sjön mellan alla öar och se hur träden sträcker sig i horisonten.

 bara njöt och fantiserade.

kände lite lite ro i min kropp.

en  liten kort  stund.

hörde vinden i träden och  i skogen runt om mig.

tittade ner på det lugna vattnet.

och i mellan åt hörde man en och annan fågel.

fridfullt..

la mig ner och tittade upp på himlen och bara fantiserade.

(men sånt händer ju inte.... det händer bara i filmer)

usch det tog på krafterna..

det tar på krafterna när man mår så här.

ska åka till vårdcentralen idag  me tänkte jag.

ska be dom att byta mina förband..

det kliar mot alla stygnen..´

längtar tills måndag då stygnen ska tas bort.

ska bli så skönt.

känns som om jag måste ha något att göra hela tiden me..

annars blir jag tokig.

saknaden är hemsk

känns som om jag har abstinens.

känner paniken kommer krypande hela tiden.

där med det lugna fridfulla stället.

"så jag få känna frid."

få må som jag egentligen gör.

behöver inte hålla denna fasaden utan bara få stor gråta.

ingen som kan säga något åt det.

jag hoppas att mr x inser att han måste söka hjälp.

han kan inte göra eller må så här.

min "pratkamrat" sa till mig i går.

att allt kommer ordna sig till slut.

 då jag sa till min "pratkamrat"  att det känns som att det va ödet som förde mig och min mr x samman. känns som om det va ödet som ville att vi skulle träffas den kvällen.

annars hade jag aldrig träffat honom igen efter alla dessa år.

och min "pratkamrat" sa då.

att är det ödet som vill att det ska vara du och mr x så kommer det bli du och mr x.

oavsett va som har hänt nu.

men då måste de ske stora stora stora förändringar..

för att ni ska klara av det och sammtidigt må bra.

undra om man ska tro på ödet.

eller om det bara e ett falsk spel.

men jag vet hur jag känner och hur jag mår.

och det finns ingen eller inget ska kan ändra på mina känslor.

mina känslor för mr x är oändliga.

dom e så djupa.

så totala.

hoppas att han inser att jag älskar honom.

och hur jävla mycket han betyder för mig och hur mycket han har betytt under dessa åren tillsammans.

vi hade en helt otrolig tid i hop.

underbar.

det e nog det ordet jag kan andvända.

våran semester.

mmm önska att man kunde spola tillbax tiden

hoppas att han inte hatar mig för allt detta.

att han inte tänker att henne vill jag fan aldrig mer se.

men även om vi har det så här nu.

så är jag fruktansvärt orolig.

är han hemma?

är han hos henne?

är hon hos honom?

massa tankar och funderingar.

folk i min omgivning tycker att jag ska släppa mr x och börja tänka på att det finns andra.

men det kan jag inte.

det känns som om jag e otrogen då.

känns som om jag är hans och kommer alltid att vara hans.

känns som om det e så det ska vara.

de e det som e meningen..

mhm kan man säga så???

det är nog mer att jag vill inte vara någon annans..

jag vill vara hans...

BARA HANS.....

när jag ska till min favvoplats i dag så tänkte jag ta me mig papper , penna, och breven och de som han skrev till mig.

och bara läsa och gråta och fundera..

och hoppas hoppas hoppas....

nehe försöka äta lite idag kanske.

åt inget i går.

har ingen matlust..

kommer nog att skriva en gång till idag.

lätta på mitt hjärta....

så nu e man hemma igen..

det va ett jobbigt möte idag.

tårarna rann hela tiden.

fanns inget stopp på de..

och inte känns det bättre..

jag bara gråter och gråter.

och många tankar och funderingar finns där..

tex. varför blev det så här..

hur kunde detta ske.

det skulle ju vara han och jag.

lyckliga

hela livet....

men jag vet att man kan inte leva så som vi gjorde.

och man kan och får inte göra så som han gjorde sista gången..

svårt att prata om.

känns overkligt varje gång jag tänker på de.

känns som om jag lever i en dröm där jag ska vakna upp till slut

och allt är bra jag e lycklig me mitt hjärta.

jag hoppas att han förstår varför jag har gjort detta.

men jag har ju inte kunnat förklara varför.

har ju inte kunnat prata me honom.

mötet idag.

ja va ska jag säga om det..

ska bli bra tillslut.

sägs de iaf.

det va ju ett möte vi hade planerat att göra i hop.

så det känns både rätt och fel.

det kommer nog bli bra tillslut.

men känns som en enda stor gröt alltihop.

känns som att jag inte hittar ut ur skiten.

känns som om jag aldrig kommer att bli lycklig..

men det ska ändra sig säger alla.

men mitt hjärta och min själ säger nej.

lyssnade på några väldigt bra låtar i bilen.

texterna är så sanna..

dom säger mycket om det stora orden och dom stora känslorna KÄRLEK..

alla säger till mig att hålla ut.

 va stark.

men hur stark ska man vara.

min kärlek till honom är så sann.

så fullständig.

så total.

men det han gjorde mig va så fel.

jag e ledsen på honom för jag trodde inte han skulle göra så.

är nästintill besviken.

och arg.

men mest ledsen.

vi lovade varandra en massa och jag höll det jag kunde hålla.

men han tyckte inte jag gjorde det.

men jag försökte verkligen ge mig till honom..

försökte vara vid han sida hela tiden.

på alla sätt och vis.

kärlek närhet ömhet tillit.

allt han bad mig om.

men det räckte tydligen inte..

vårt barn förlorade jag i ett missfall.

pga av allt som har hänt.

gråter över det varje dag.

forlorade en massa blod den dagen me pga att jag fick opereras.

känns som att hela jag e förlorad.

känner mig misslyckad.

totalt fuckt up.

känner ingen glädje förutom när jag är me mina barn..

dom ger mig glädje.

glädjen till att vilja fortsätta.

och nu går man här helt jävla själv hela dagarna när dom e i skolan.

och gråter och kör bil för att få tiden att gå.

tänkte att jag skulle åka till ett av mina favvo ställen när jag är färdig här.

och bara vara.

sitta ner och gråta där ingen kan säga åt mig att inte göra det.

där jag får visa precis hur jag känner det.

där ingen kan säga åt mig någonting.

inte hur jag ska må hur jag ska känna ingenting.

bara helt tyst och stilla där jag låter alla tankarna vandra och ser vart dom hamnar.

ska sitta och bara tänka och gråta och skriva av mig allt.

skriva ner allt som jag känner.

allt det onda och det som jag så fruktansvärt ont..

min kärlek till honom.

min saknad efter honom.

suck.

vet varken ut eller in.

om bara det fanns någon.

någon.

som kunde hjälpa mig att må bättre..........